Vad, hur och varför pedagogsk dokumentation?



Det har länge varit populärt att diskutera kunskap och kunskapssyn. Vad är kunskap? Många kloka tankar har skrivits och debatterats i böcker, tidningar och media.    
Nu går vi vidare och funderar kring lärande. Vad är det att lära sig något? Hur vet man när man lärt sig något? Hur mäter man det? Vem bestämmer om eleven lärt sig något?
Hur ser eleven sitt lärande och hur går hon vidare i sitt lärande?

Jag ska här fundera kring frågan om pedagogisk dokumentation. Jag ska utgå från min egen erfarenhet som lärare på Glasbergsskolan och arbetslagets arbete med pedagogisk dokumentation, men även från styrdokument och litteratur kring detta ämne.

Bakgrund
Begreppet pedagogisk dokumentation innebär att pedagogen med hjälp av olika verktyg, digitalta eller fysiska, tydliggör hur, vad och varför eleverna lär sig. Genom att få syn på hur lärandet går till hos det unika barnet, kan pedagogen sedan reflektera över och analysera sin dokumentation för att tillsammans med arbetslaget gå vidare och utveckla lärandet hos den enskilda individen men även hela gruppen. Allt lärande är i en ständig process och förändring. Det gäller att hänga med.

Litteraturen
Båda böckerna Att fånga lärandet (Wehner-Godée, 2010) och Varför pedagogisk dokumentation (Lenz Taguchi, 1997) är inriktade på pedagogisk dokumentation med de yngre barnen i förskolan. När man har en förståelse kring hur lärandet fungerar i de yngre åldrarna kan man lättare fortsätta och utveckla det i de högre åldrarna, men jag hade gärna läst någon litteratur som inriktade sig på åldern 10-12 år också. Det hade varit intressant att ta del av hur pedagogisk dokumentation fungerar med lite äldre elever. Skiljer det sig?

Det är enbart pedagogen som ska dokumentera elevernas lärande, enligt (Wehner-Godée, 2010). Det är förståeligt eftersom litteraturen främst vänder sig till pedagoger i förskolan där barnen naturligvis är för små för att kunna dokumentera själva. Grupperna i förskolan är inte lika stora som i en skolklass och det finns ofta fler pedagoger i grupperna i förskolan, därför kan man lättare avsätta en pedagog till att under en viss period dokumentera några barn i taget.

Jag tror däremot att det är bra och nödvändigt att äldre elever själva är med och dokumenterar sitt lärande. Ibland själva, ibland tillsammans med pedagoger, ibland tillsammans med kamrater och ibland gemensamt i en grupp.



Glasbergsskolan
Jag arbetar på Glasbergsskolan. Det finns tre vägar med ca 100 elever från F - år 6 på varje väg. Jag arbetar på blå väg med åk 3-6. Alla eleverna på blå väg är indelade i faddergrupper med elever från F-6 i varje grupp. Det är sju faddergrupper med ca 15 elever i varje. En pedagog är ansvarig för varje grupp.
Det senast läsåret har vi i vårt arbetslag använt oss av en temablogg när vi arbetar med vårt tema. Jag gjorde en blogg som vi kallade Rymdresan. För att göra det enkelt fick alla elever samma inloggning. Vi gjorde en LPP över temat Rymden med mål, utförande och bedömning. Det var lite skillnad mellan LPPn för F-3 och LPPn för 3-6, men i stort sätt arbetade vi med samma saker.
Varje fredag träffades faddergrupperna en halvtimme före lunch. De fick då tillfälle att berätta för varandra vad de lärt sig under veckan. De fick visa eller bara berätta. De yngre fick hjälp av de äldre att förklara. De äldre eleverna skrev ner detta på faddergruppens ”sida” i den gemensamma bloggen. Det kunde vara text men även voki, bilder eller filmer. Efter ett tag ville flera av de yngre eleverna också skriva och det var underbart att se hur en förskoleelev skrev i bloggen tillsammans med en kille i sexan. Samtidigt som de skrev kunde resten av gruppen följa med på storbilden på väggen. De kunde direkt kommentera, lägga till eller ändra tillsammans. De kunde också gå in och läsa vad de andra grupperna hade skrivit. De lärde verkligen av varandra!
Vi arbetade med vissa projekt i faddergrupperna också. Vi byggde t.ex. planeter och raketer tillsammans. Detta arbetet dokumenterades också i bloggen.
Även andra saker dokumenterades i bloggen: de äldre eleverna var på studiebesök, 3-4 an gjorde reklamfilmer, 5-6 an gjorde leranimationer på engelska, de skrev Science fiktion- berättelser m.m.
Hela temat avslutades med en stor “Turmässa” där eleverna redovisade för föräldrarna vad de lärt sig under året.

http://rymdresan.blogspot.com

Temablogg för blå väg

Allt detta gör vi för att eleverna ska se sitt lärande.


Men pedagogisk dokumentation är egentligen inget nytt för mig även om jag inte har använt dessa ord. Jag har länge funderat över varför man bara dokumenterar det skrivna ordet. Vi pedagoger har alltid sparat skrivna arbeten för att visa på utvecklingssamtal m.m.. Det som läggs i portfolion är skrivna texter. Det har varit svårt, om inte omöjligt för elever med andra “språk” att visa sitt lärande. När jag fick upp ögonen för datorns möjligheter började jag fundera på andra sätt att se sitt lärande. Jag prövade mig fram.
Eleverna fick läsa in valfria texter med hjälp av ljudinspelaren i fronter. Det var en fantastisk möjlighet. Eleverna kunde i lugn och ro själva läsa och prata engelska. Sedan kunde jag i lugn och ro efter lektionen lyssna och kommentera deras tal. Vi kunde även lyssna på det tillsammans och samtala om lärandet. De fick gör om inspelningen flera gånger tills de var nöjda. Vilken lättnad för de som alltid blir nervösa av att läsa högt i klassrummet. Nu fick de hålla på tills de var nöjda, utan kommentarer från andra.
Min dröm är att man redan i förskoleklassen skulle börja prata/läsa in på fronter. Tänk om man gjorde det ett par gånger per termin. Pedagogerna skulle då väldigt tydligt och enkelt kunna höra elevernas tal och läsning för att kunna utveckla det vidare. Eleverna skulle tydligt se sin egen utveckling och lärande. Man skulle kunna sätta in åtgärder tidigare och eleverna skulle se och ta ansvar för sitt lärande. Tyvärr har vi inte kommit dit ännu. Det finns flera anledningar till det.


“När hon blev medveten om sitt eget agerande kunde hon börja korrigera sitt förhållningssätt. En ny värld öppnad sig för henne.” ((Wehner-Godée, 2010,  s.106)
Når man hit så har man nått väldigt långt. Då är det fantastiskt att få vara en pedagog som får lotsa eleven vidare.

Vi har även använt oss av både kamera och video i vårt arbete med eleverna. Vi har spelat in både färdiga texter, dialoger och eget improviserande i engelska. Jag märkte snabbt vilken skillnad det blev på elevernas lärande. Plötsligt blev det viktigt att kunna uttala orden, att lära sig meningar och uttryck riktigt. Många elever började improvisera utan att de tänkte på det. Många förstod varför det var nödvändigt att träna på texterna. Flera av de eleverna som hade det lite tufft med engelskan blommade plötsligt ut framför kameran. Några hade tränat länge framför spegeln hemma och hade lärt sig sina repliker utantill. Andra fick plötsligt chansen att briljera och visa vad de kunde. När vi sedan tittade och lyssnade på inspelningarna så kunde vi samtala om vårt lärande och vad vi kunde utveckla.
Jag kommer speciellt ihåg en kille som alltid ville göra på sitt sätt. Han hade svårt att förstå varför vi skulle göra alla dessa uppgifter i skolan. Han tyckte att det var jobbigt att skriva och läsa. Men när han stod framför kameran fick han använda sin engelska konkret. Han ville ha huvudrollen. Det var svårt, men han improviserade och ansträngde sig. De övriga eleverna stöttade honom och han fick lyckas! Vilken succé att få visa upp för kamrater och föräldrar. Vi såg hans lärande på ett nytt sätt.



Vi är med i pilotprojektet i kommunen så alla i år 4 har mac datorer 2-1. Där använder eleverna datorn för att se sitt lärande. De skriver texter, gör animationer, redovisningar, filmer, musik, och spelar in texter och tal i engelska. Mycket av detta tittar och lyssnar vi på tillsammans. Eleverna ser då sitt lärande. De ser ofta själva vad de kan men också vad de behöver utveckla. Andra elever ser/ hör och tar till sig nya kunskaper. Vi använder både gemensamma uppgifter och fria övningar.

På utvecklingssamtalen kan eleverna visa vad de lärt sig.
Ett exempel på detta var målet i engelska för år 4. I LPPn var målet att kunna tala och uttrycka sig muntligt på enkel engelska. I slutet av arbetsperioden fick eleverna visa vad de kunde genom att ensamma eller tillsammans med någon prata in på datorn vad de kunde. De fick använda vilket program de ville. Sedan kunde vi visa detta på samtalet. De blev ett tydligt sätt att bedöma om de nått målet. En elev med behov av särskilt stöd fick visa sitt lärande genom att sitta framför datorn och samtala tillsammans med en pedagog. V fick då en tydlig dokumentation av vad eleven lärt sig och behövde träna och gå vidare med.

Vi vill gärna kunna koppla länkar med exempel på arbeten direkt till IUP och skriftliga omdömen. Då blir det verkligen pedagogisk dokumentation
Eleverna ser tydligt vad de kan och vad som kanske inte går så bra. Det blir enklare för både elev, målsman och pedagog att se vilket nästa steg blir och hur eleven ska fortsätta utifrån målen i Lgr 11 och den lokala pedagogiska planeringen.

klassblogg för 5-6 blå

Diskussion

Vår syn på barn och vårt förhållningssätt till dem är mänskliga, sociala och samhälleliga konstruktioner Pedagogisk dokumentation kan vara ett sätt att förstå dessa konstruktioner och som pedagog vara öppen för nya. (Lenz Taguchi, 1997)  s.19.
Hur gärna jag än vill tro att jag är helt objektiv i min syn på eleverna så är jag påverkad av mänskliga, sociala och samhälleliga konstruktioner Det är väldigt lätt att fastna i ett synsätt, tankemönster och ett arbetssätt i skolans värld. Jag tror att pedagogisk dokumentation kan vara en väg ur detta. Vi måste våga se elevernas möjligheter och inneboende förmågor på ett nytt sätt.
Hillevi Lenz Taguchi menar att pedagogisk dokumentation handlar om att pedagogen tar makten över sin egen praktik och att det hjälper eleven att ta makten över sitt eget lärande. (Lenz Taguchi, 1997, s.32)
Av erfarenhet vet jag att det är näst intill omöjligt att observera allt som händer i ett klassrum. Därför är det naturligtvis också omöjligt att upptäcka och följa upp det unika lärande som ständigt sker hos varje enskild individ.
Undervisningen blir lätt “lotsning” eller “gissa vad fröken tänker på”. (Lenz Taguchi, 1997) s.30 Eleverna försöker få fram det svar som pedagogen vill ha, de gör de uppgifter läraren har bestämt utan att veta riktigt varför.
Men genom att dokumentera elevernas lärande har man som pedagog större möjligheter att ta tillvara detta unika lärande. Men jag tror även att eleverna själva har stor kapacitet att dokumentera sitt eget lärande. När de filmar, tar kort, lägger ut texter på bloggen m.m. så ser de sitt lärande med helt nya ögon.
Det är inte “fröken” som talar om för mig vad kan eller inte kan. Jag ser själv. Tillsammans med kamrater och pedagog lär man av varandra. Eleven får en djupare förståelse av sitt lärande. När eleven har den insikten kan man föra ett samtal mellan elev och pedagog som är utvecklande för eleven. Eleven äger sitt eget lärande.

Pedagogisk dokumentation är att arbeta i en dialog med omvärlden.(Lenz Taguchi, 1997) s.33
Här ser jag en fantastisk möjlighet när vi arbetar med blogg som arbetsredskap i skolan. Genom bloggen får eleven naturligt en dialog med omvärlden. Kamrater, pedagoger, föräldrar, anhöriga, andra skolor, alla som är intresserade kan läsa och ta del av vad just du har lärt dig. Här finns ett enkelt sätt att få respons och kommentarer på ditt arbete. Det du gör får betydelse. Arbetet i skolan blir meningsfullt.

För att se sitt eget lärande behövs meningsfulla uppgifter, motivation, respons, tydlighet, trygghet i gruppen och stimulerande miljöer.  
Det som vi i arbetslaget skulle behöva utveckla är den gemensamma dokumentationen där man tillsammans utvärderar och reflekterar kring lärande miljön.



Det skulle vara spännande att använda pedagogisk dokumentation i matematik. Skolan deltar i ett stort matematikprojekt under 3 år, där vi vill utveckla eleverna i matematik. Detta ämne har länge handlat om att varje elev sitter och räknar själv i sin bok. När man inte kan räcker man upp handen och väntar på att fröken ska komma och säga svaret.. Den stressade pedagogen försöker springa runt och hjälpa alla. Ofta blir det ingen längre förklaring och förståelse, utan “lotsning” fram tills eleven får fram svaret på uppgiften.
Tänk om man kunde vända på problemen och istället låta eleverna dela med sig av sina lärdomar i matematik. De får enskilt eller i grupp dokumentera hur de tänker och sedan redovisa det för den större gruppen. Det kan ske muntligt eller på bloggen. Då får pedagogen möjlighet att sitta med i olika grupper och dokumentera samtalen och tankarna. När eleverna redovisar får man möjlighet att lära av varandra. Pedagogen för möjlighet att se flera elevers lärande. eleverna ser och förstår hur andra tänker. Man kan sedan på samtalet gå tillbaka och samtala om hur man lärde. Genom att förklara för andra lär jag mig själv väldigt mycket.  Ett smart tips på hur man pedagogiskt kan visa att man förstår ett problem i matematik kan vara att använda appen ScreenChomp på ipad. 

Här kan eleven rita och muntligt förklara hur hon har löst uppgiften. Eleven kan sedan visa på storbild, lägga in i bloggen eller visa kamrater och pedagog direkt. Man kan gå tillbaka och samtala om hur eleven tänkt . Eleven märker i samtalet när det inte stämmer och ser sitt eget  lärande på ett tydligt sätt.

När man söker i Lgr 11 på Pedagogisk dokumentation hittar man ingenting. Är det för att det är så nytt eller för att läroplanen uttrycker det på ett annat sätt? För visst finns väl dessa tankar i Lgr 11?
På sidan 19 i Lgr 11 står det under rubriken 2.7 Bedömning och betyg:
“Skolans mål är att varje elev utvecklar ett allt större ansvar för sina studier,
och utvecklar förmågan att själv bedöma sina reslutat och ställa egna och andras bedömningar i relation till de egna arbetsprestationerna och förutsättningarna.

Jag har hittat en del om pedagogisk dokumentation i skolan på internet. Bland annat Digital dokumentation som rör skolans elever (Malin Aldal, 2004).
“Pedagogisk dokumentation syftar till att stödja och synliggöra den pedagogiska processen och göra eleven delaktig i sitt eget lärande.” (Malin Aldal, 2004) s.13. Hon menar att det finns två typer av dokumentation. Den ena är till för eleven som ska se sitt lärande, pedagogisk dokumentation Den andra är för pedagoger, föräldrar, m.fl. som ska ta del av sekretessbelagda uppgifter om eleven. Den senare kallar hon för pedagogisk journal. s. 66

Det verkar som om förskolan har kommit längs med detta arbete. Det finns helt klart fler träffar på nätet som handlar om förskolan.
Vad beror det på? Är det lättare med pedagogisk dokumentation i förskolan än i grundskolan? Hänger inte pedagogerna i skolan med i utvecklingen? Är det kanske inte något som passar i skolans värld?
Jag tror att skolan kan och ska använda sig av detta. Men det är inte bara en metod som man raskt bestämmer att alla ska införa. Det är ett förhållningssätt som måste mogna fram i arbetslaget. Det måste komma ur en längtan att förändra och förbättra elevernas lärande i skolan.
I Lgr 11 s. 12 står det att skolan ska utvecklas kvalitativt. “Detta kräver att verksamheten ständigt prövas och utvecklas.
Det är denna pragmatiska hållning som behövs (Lenz Taguchi, 1997) s.57. Det vill säga att å ena sidan ha en konstruktionistisk anda, se sin roll som föränderlig, men också att man har ett mål med sitt arbete. Man vill något.

Det ska bli spännande att följa denna process. Jag hoppas att Lgr 11 kan bidra till att pedagogisk dokumentation används mer och mer i den svenska grundskolan.

I artikeln Samtal fördjupar vårt tänkande i Göteborgs Posten 20 juni 2011 skriver Eva-Lotta Hultén:
“De flesta är troligen överens om att det inte räcker att skolan lär barnen att memorera kunskap utan att de också behöver tränas i att tänka, i bemärkelsen reflektera, ifrågasätta, se samband och producera nya tankar.”
Jag tror att det är just detta som pedagogisk dokumentation sätter igång. Skolan har en stor utmaning i att lära eleverna ett bra sätt att reflektera på.
Hultén citerar även John Dewey:
“Om alla lärare insåg att det är tankeprocessernas kvalitet och inte produktionen av korrekta svar som är måttet på den lärandes växande skulle inget mindre än en undervisningsrevolution sätta igång.
Hultén fortsätter:
“Visst behöver barn faktakunskaper men för att växa som människor och utvecklas till ansvarstagande, kreativa vuxna krävs helt andra saker. Och då måste skolan också betona värdet av tänkande och samtalande.”

Pedagogisk dokumentation lär eleverna att tänka kreativt och våga samtala om kunskap. De upptäcker sina egna tankar och sitt sätt att ta till sig kunskap och lösa problem. Pedagogisk dokumentation ger eleverna verktyg att utveckla sina tankar och hela sin värld.
Att se att det jag lärt mig betyder något för mig, men även för andra, är viktigt.



Jag kan sammanfatta pedagogisk dokumentation med fem ord: Att äga sitt eget lärande.



När eleven tar makten över sitt lärande tar hon även makten över sitt liv. (Lenz Taguchi, 1997) s.33   
Det är stort!












Referenslitteratur:

- Lenz Taguchi, H. (1997). Varför pedagogisk dokumentation?
Stockholm: HLS Förlag

- Wehner- Godée, C, (2000). Att fånga lärandet. Pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. Stockholm: Liber.

- Skolverket (2011) Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011.
Lgr11 Stockholm: Fritzes (www.skolverket.se)

- Hultén, E-L. (2011, 20 juni). Samtal fördjupar vårt tänkande. Göteborgs Posten.