Min resa i lärande dec-11

Det är fantastiskt hur allting utvecklar sig. Om någon för 10 år sedan hade sagt att jag skulle vara IKT-handledare på skolan, att jag skulle arbeta med digitala verktyg med alla eleverna i klassrummet varje dag, att jag skulle ha all information och planering på nätet, etc, då skulle jag nog ha skrattat gott. Mitt lärande bara ökar och ökar för var dag som går. Undrar om det tar slut snart eller var är jag om 10 år?
Det är oerhört nyttigt men också lite svårt att blicka tillbaka och se vad som har hänt. Nu har jag svårt att förstå hur jag tänkte som lärare för 10 år sen.
Jag tror att den största förändringen har hänt i mitt medvetande och i min yrkesroll som lärare. Detta är ingenting som hänt över en natt. Processen har pågått i flera år. Därför är det lite komplicerat att skilja ut vad som utvecklat mig just detta halvår. Men ett som är säkert är att den har påverkat mig mycket och att kursen har varit helt i linje med min pågående process som lärare.

Att vi hade många klienter på Glasbergsskolan var en stor utmaning när vi startade skolan.
Sedan kom vi med i pilotprojektet med mac 2-1. Då var det en fantastisk utmaning att ändra sin undervisning och sitt tänk tilll detta.
När jag nu arbetar i en klass med 31 elever, 8 mac-datorer, 17 ipads, några pc och en projektor så ställer det helt nya krav på mig som pedagog. Jag kan helt enkelt inte tänka som de lärde mig på pedagogen.
Jag kände mig ganska säker på att arbeta med mac-datorn, men att arbeta med ipaden ger helt nya och spännande utmaningar. Jag måste återigen tänka nytt. Därför var det alldeles perfekt att jag anmälde mig till kursen Pedagogisk Dokumentation med it. Den har gett mig mod och inspiration att ta denna utmaning.

Ipaden har otroliga möjligheter men den har också en del begränsningar. En risk är att den bara blir en kul leksak som eleverna fördriver tiden i skolan med. Visst kan man tycka att det blir lugnt i klassrummet när alla sitter med sina ipads, men är målet i skolan att det ska vara tyst? Självklart ska eleverna ha arbetsro, men jag vill ha lärande i klassrummet. Om målet bara är att det ska var lugnt i klassrummet så är det perfekt att bara dela ut datorer och ipads till alla. Jag vill vända på det. När man arbetar med digitala verktyg är det ännu viktigare att eleverna lär av och med varandra. Det är otroligt viktigt med samtal, diskussioner, redovisningar, reflektioner, respons, samarbete m.m. Just nu ser jag att det är där lärandet sker allra mest.

Jag lägger också upp matteproblem i vår klassblogg. Där får eleverna i uppgift att kommentera och skriva sin lösning. När veckan är slut publicerar vi alla lösningar och kan samtala om det i storgrupp.

Vi har samtalat och diskuterat en hel del i kursen, och det har varit intressant att höra hur pedagoger i förskolan tänker och arbetar. Det  är ju dessa barn som vi får till skolan sen. Men jag har saknat att ventilera mina tankar och funderingar med fler pedagoger som arbetar med ungefär samma ålder på eleverna som jag gör.
Precis som jag är övertygad om att eleverna lär otroligt mycket när de samtalar och arbetar tillsammans, så tror jag att vi pedagoger också lär av och med varandra. Det skulle vara väldigt stimulerande att t.ex besöka andra pedagoger, eller på något sätt dela erfarenheter och verklighet.

Skolan har en otroligt viktig uppgift att förbereda eleverna på den verklighet som väntar i livet. Jag måste flera gånger om dagen stanna upp och tänka till: Varför ska vi göra detta i klassrummet? Vad är syftet? Hur kan vi nå detta mål på smartat sätt för eleverna? Många gånger har eleverna själva underbara lösningar som jag inte hade tänkt på. Ibland prövar vi saker som efter ett tag visar sig att det inte var gick så bra.

När skolan är i en sådan här förändring känns det bra att läsa litteratur som ger fakta och forskningsunderlag att vi är på rätt väg. Jag vill vara proffessionell som lärare. Även om vi i klassen prövar oss fram så måste jag som lärare veta vart vi är på väg, sätta fokus och ha ett tydligt mål med arbetet. Den litteratur vi läst i kursen har hjälpt mig en hel del. Framför allt boken om portfolio.

Ett exempel: I matteboken finns det många kluriga uppgifter. De flesta i klassen fastnar på dessa uppgifter. De fattar inte, orkar inte, ger upp, blir okoncentrerade, stör andra och känner att matte är tråkigt för de är dumma. Jag prövade istället att de i grupper om 2-3 elever fick sätta sig tillsammans för att arbeta med dessa uppgifter. De skulle samtala och skriva ner sina lösningar. Nästa lektion fick varje grupp i uppgift att presentera sin lösning för klassen. De gjorde sina presentationer på ipaden med ScreenChomp. Sedan visade de lösningen på storbild och vi kunde diskutera i klassen. Ibland hade någon en annan lösning som de fick gå fram och visa. På så vis kunde de se att man kan tänka på flera olika sätt.
Jag lägger också upp matteproblem i vår klassblogg. Där får eleverna i uppgift att kommentera och skriva sin lösning. När veckan är slut publicerar vi alla lösningar och kan samtala om det i storgrupp.

Skärmbild från vår klassblogg 56bla.se

Min rektor har gett mig en del tid till att arbeta med denna kurs och det uppskattar jag. Min ambition är då att dels lära mig så mycket som möjligt själv, men också att försöka hjälpa mina kollegor och stödja arbetet med IKT på skolan.

Kursen har dels gett mig nya tankar och inspiration men den har också stärkt mig i mycket av det som jag funderat på men inte riktigt vågat. Litteratur och diskussioner har stärkt mig i min pedagogiska utveckling.