Filmprocessen
En film om lärande - det var deluppgiften i kursen Pedagogisk Dokumentation med it-stöd.
Nästan genast dök en ide upp i mitt huvud. Jag avfärdade den med att jag måste komma på något bättre och mer genomtänkt. Jag skrev ner flera idéer och tankar men till slut var det ändå den första iden som kändes bäst.
Iden kom från en mattelektion som jag hade haft i klassen någon vecka tidigare. Den passade så bra in i mina tankar om lärande och pedagogisk dokumentation. Dessutom kändes det bra att ta något som var vardagligt och äkta.
Hur lär jag mig? Hur lär sig eleven? Hur lär vi i klassrummet? Det är frågor som jag ständigt funderar över.
Den här filmen handlar om en mattelektion och den frustration och otillräcklighet som en lärare ofta upplever. Hur ska man hinna hjälpa alla elever så att det blir meningsfulla lektioner?
Jag ville själv filma och redigera filmen, därför frågade jag min kollega Erik Ingebrigtsen, om han ville "spela läraren" i filmen. Det ville han gärna. (Tack, Erik!)
Sedan presenterade jag tankarna om filmen för eleverna i klassen. De var positiva till att medverka i filmen.
Då skrev jag manus och gjorde en storyboard för filmen. Även om jag aldrig skrivit ett manus förut, så fick jag god hjälp av boken Manus och dramaturgi för film ( Granath, 2006) Där fanns konkreta exempel på hur man tänker när man skriver ett manus och hur man ska skriva för att det ska bli så tydligt som möjligt.
Inspelningen av filmen gick väldigt bra. Eftersom vi hade haft en liknande "riktig" lektion nyligen, så visste alla vad lektionen gick ut på och hur de skulle göra. Det enda som var lite svårt var att få eleverna att bli högljudda och stökiga. De vågade först inte spela ut och prata högt, men det blev bättre efter ett tag.
“Framåtrörelse skapas genom att oordning och kaos uppstår. Det kan vara motsättningar, orättvisor, misslyckanden, olyckor, någon som kommer eller någon som försvinner, och vi vill se människor som bekämpar kaoset och upprättar ordningen igen.” (Granath, 2006, s.65) Detta citat fastnade jag för. Det är den tanken som jag har haft i bakhuvudet när jag skrivit och arbetat med filmen.
Eftersom vi arbetar ganska mycket med IKT i klassen så var de vana vid att det fanns en kamera/ipad i närheten. Jag försökte fånga eleverna i närbild och i äkta lärande samtal. Eleverna som arbetar med ipads använder appen ScreenChomp. Där talar eleverna in sina lösningar samtidigt som de ritar på skärmen. Då kan de i lugn och ro göra sina presentationer och sedan bara spela upp det för gruppen. De som arbetade med dator använde sig av flera olika program. En del skrev i pages och spelade in det med QuickTime. Andra använde photo booth.
Tyvärr ser vi bara en grupp som redovisar på slutet eftersom något hakade upp sig när de andra grupperna skulle visa sina lösningar.
Jag är väldigt nöjd med filmen. Den speglar vardagen i skolan. Det känns som om jag fick fram det som var tanken med filmen:
Det är inte fusk att lära tillsammans.
Med tydliga mål och förväntningar vet eleverna varför de ska lära.
Det som jag gärna hade velat visa mer av var samtalen och diskussionerna med eleverna om de olika lösningarna som presenterades. Tanken är att de ger varandra respons och kommer med alternativa sätt att lösa problemen på.
Det är fascinerande med film. Plötsligt ser man saker på ett helt nytt sätt. Jag har varit lärare i många år men ändå blir jag förundrad över hur eleverna reagerar och tänker i olika situationer. Det är nyttigt att se samma scener flera gånger och verkligen reflektera över sin roll som lärare. Det blir ett lärande för mig också. Detta måste jag göra fler gånger.
Referenslista
Granath, T. (2006) Manus och dramaturgi för film. Malmö: Liber AB
En film om lärande - det var deluppgiften i kursen Pedagogisk Dokumentation med it-stöd.
Nästan genast dök en ide upp i mitt huvud. Jag avfärdade den med att jag måste komma på något bättre och mer genomtänkt. Jag skrev ner flera idéer och tankar men till slut var det ändå den första iden som kändes bäst.
Iden kom från en mattelektion som jag hade haft i klassen någon vecka tidigare. Den passade så bra in i mina tankar om lärande och pedagogisk dokumentation. Dessutom kändes det bra att ta något som var vardagligt och äkta.
Hur lär jag mig? Hur lär sig eleven? Hur lär vi i klassrummet? Det är frågor som jag ständigt funderar över.
Den här filmen handlar om en mattelektion och den frustration och otillräcklighet som en lärare ofta upplever. Hur ska man hinna hjälpa alla elever så att det blir meningsfulla lektioner?
Jag ville själv filma och redigera filmen, därför frågade jag min kollega Erik Ingebrigtsen, om han ville "spela läraren" i filmen. Det ville han gärna. (Tack, Erik!)
Sedan presenterade jag tankarna om filmen för eleverna i klassen. De var positiva till att medverka i filmen.
Då skrev jag manus och gjorde en storyboard för filmen. Även om jag aldrig skrivit ett manus förut, så fick jag god hjälp av boken Manus och dramaturgi för film ( Granath, 2006) Där fanns konkreta exempel på hur man tänker när man skriver ett manus och hur man ska skriva för att det ska bli så tydligt som möjligt.
Inspelningen av filmen gick väldigt bra. Eftersom vi hade haft en liknande "riktig" lektion nyligen, så visste alla vad lektionen gick ut på och hur de skulle göra. Det enda som var lite svårt var att få eleverna att bli högljudda och stökiga. De vågade först inte spela ut och prata högt, men det blev bättre efter ett tag.
“Framåtrörelse skapas genom att oordning och kaos uppstår. Det kan vara motsättningar, orättvisor, misslyckanden, olyckor, någon som kommer eller någon som försvinner, och vi vill se människor som bekämpar kaoset och upprättar ordningen igen.” (Granath, 2006, s.65) Detta citat fastnade jag för. Det är den tanken som jag har haft i bakhuvudet när jag skrivit och arbetat med filmen.
Eftersom vi arbetar ganska mycket med IKT i klassen så var de vana vid att det fanns en kamera/ipad i närheten. Jag försökte fånga eleverna i närbild och i äkta lärande samtal. Eleverna som arbetar med ipads använder appen ScreenChomp. Där talar eleverna in sina lösningar samtidigt som de ritar på skärmen. Då kan de i lugn och ro göra sina presentationer och sedan bara spela upp det för gruppen. De som arbetade med dator använde sig av flera olika program. En del skrev i pages och spelade in det med QuickTime. Andra använde photo booth.
Tyvärr ser vi bara en grupp som redovisar på slutet eftersom något hakade upp sig när de andra grupperna skulle visa sina lösningar.
Jag är väldigt nöjd med filmen. Den speglar vardagen i skolan. Det känns som om jag fick fram det som var tanken med filmen:
Det är inte fusk att lära tillsammans.
Med tydliga mål och förväntningar vet eleverna varför de ska lära.
Det som jag gärna hade velat visa mer av var samtalen och diskussionerna med eleverna om de olika lösningarna som presenterades. Tanken är att de ger varandra respons och kommer med alternativa sätt att lösa problemen på.
Det är fascinerande med film. Plötsligt ser man saker på ett helt nytt sätt. Jag har varit lärare i många år men ändå blir jag förundrad över hur eleverna reagerar och tänker i olika situationer. Det är nyttigt att se samma scener flera gånger och verkligen reflektera över sin roll som lärare. Det blir ett lärande för mig också. Detta måste jag göra fler gånger.
Referenslista
Granath, T. (2006) Manus och dramaturgi för film. Malmö: Liber AB
Kommentarer