Att vara mentor...tankar och reflektioner


Mentor bör förbereda samtalet noga och sedan reflekter efter samtalet om det blev som det var tänkt. Ska jag ändra på något till nästa gång? För att personen som man samtalar med ska få ut mesta möjliga av samtalet måste jag som mentor se till att ta det lugnt och inte rusa iväg och dra förhastade slutsatser.
Lyssna och ställa öppna frågor så att den jag samtalar med känner sig trygg och inte stressad. Kanske även bekräfta det man hört så att det inte uppstrå missförstånd. Sedan kan förhoppningsvis mentorn öppna samtalet lite mer och vidga perspektiven lite. Det bästa är om mentorn och adepten tillsammans kan komma fram till något mål som är konkret och realistiskt. Om mentorn är skicklig ska adepten känna det som att hen själv kom fram till att försöka sätta detta mål. Nästa steg blir att tillsammmans göra upp en handlingsplan för hur man ska nå målet. Det måste vara konkret och möjligt att uppnå. Adepten kanske behöver olika former av stöd under vägen.
Att bli mentor kräver både teori men framförallt övning. För att en adept ska få pröva så många möjliga delar som möjligt för att nå sitt mål behöver jag som mentor hjälp och stöd i mitt arbete. Jag behöver feedback från andra mentorer.
Samtidigt som detta är nytt för mig så är det ändå något som jag har arbetat med hela tiden som lärare. Samtal med elever, enskilt och i olika grupper, samtal med föräldrar i olika sammanhang, samtal med kollegor, samtal med chefen etc. Även om jag inte alltid varit medveten om alla de nödvändiga stegen så har erfarenheter och misstag gjort att jag gjort många lärdomar genom åren.
Det första steget - lyssna - är nog en av de största erfarenheterna. Att inte direkt gå i försvar utan att stanna upp och klargöra vad problemet är. Det är lättare sagt än gjort. Det kräver övning.
En annan erfarenhet är att jag mer och mer inser att jag inte har alla svar och kan lösa allt. När jag är i ett samtal med en annan människa eller när jag lyssnar på två andra som samtalar inser jag att jag ständigt lär mig nya kunskaper om människan har man tänker. Det är fascinerande att vara den som iakttar. Samtidigt tror jag att jag med min ganska långa erfarenhet av att vara lärare kan dra nytta av många lärdomar. Jag vill gärna utveckla min förmåga att samtala och det kan jag göra i rollen som mentor.
Jag som mentor måste vara den som styr strukturen i samtalet även om adepten ska känna att den är huvudpersonen. Jag föreslår tider, regler för samtalet m.m. så att allt det yttre är klart. Det kan vara svårt att i förväg veta hur mycket tid som behövs men även detta kan vara bra att klargöra i början.
För att kunna vara långsiktigt engagerad i en adept måste jag fundera på hur jag själv ser på detta. Vill jag? Är jag beredd att avsätta tid? kan jag ta bort några andra uppdrag? Hur mår jag själv?
Samtidigt är det viktigt att förhålla mig professionell och inte involvera mig privat så att det går överstyr och alla känslor tar över. en balansgång som kräver övning och stöd.
Behöver jag som mentor en egen mentor?

Kommentarer

Magnus sa…
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa…
Råkade visst radera min första kommentar :) Så här kommer den igen:
Precis som du tror jag att det är viktigt att man som mentor inte drar förhastade slutsater. Gör man det finns ju alltid en risk att man drar samtalet åt ett annat håll än vad adepten faktiskt har behov av. Jag gillar även tanken att tillsammans komma fram till något mål som såväl är konkret och realistiskt. Jag tänker att SMARTa mål skulle kunna vara något att använda: Specifikt, Mätbart, Accepterat, Realistiskt och Tidssatt. Vad tror du om det?

Du skriver att om en mentor är skicklig ska denne få adepten att känna att denne själv kommit fram till att sätta mål. Jag tror att det kan vara en avgörande del om adepten skall uppnå målet. Ett påtvingat mål känns ALDRIG lika bra som ett man satt själv. Här tror jag även att mentorn behöver såväl teori som praktik och att det kan ta lång tid, i alla fall för mig, att uppnå den kompetens eller skicklighet du beskriver.

Eftersom samtalet är en viktig del så kanske man kan öva på det i andra sammanhang med. Ett exempel är ju utvecklingssamtalet. Men sedan är det som du skriver att du säkert kan dra nytta av din långa erfarenhet som lärare. Tror du att det kan vara svårt att inte ge för många tips och råd när man har lång erfarenhet?

/Magnus